Den terapeutiska praktiken och psykoanalysens relevans.


Freuds teori är som vi vet i huvudsak en driftteori; den går med andra ord ut på att allt bygger på driften och talar naturligtvis sedan om hur omgivningen påverkat drifterna. Teoretiskt sett skulle alltså psykoanalytikerna nästan kunna uppbådas på arvets sida. I praktiken kan man emellertid säga att psykoanalytikerna — freudianerna — står på miljöns sida. De följer i stort sett en enkel princip: varje barn är vad föräldrarna har gjort det till.

Det är i själva verket miljöns inflytande som bestämmer en persons öde och inte det som Freud kallar de ”konstitutionella faktorerna”. Freud själv var mycket noggrannare än så. Han sade att de konstitutionella faktorerna — det vill säga det vi är födda med, de ärftliga faktorerna — och miljöfaktorerna bildar ett kontinuum där varje enskild faktors vikt varierar från fall till fall. Man träffar på personer hos vilka den konstitutionella faktorn är starkast, och andra personer hos vilka miljöfaktorerna är starkast. Men det handlar hela tiden om ett kontinuum. I ena änden har vi konstitutionen, i den andra miljön.

I psykoanalytisk praxis — och jag tänker då på den amerikanska allmänheten — dominerar en enkel ekvation som utelämnar de konstitutionella faktorerna; allt är ett resultat av miljön. Därmed heter det naturligtvis också att föräldrarna är ansvariga för allt som har hänt. Det är de ju på sätt och vis också, men på ett annat sätt inte så ansvariga, eftersom resultatet har blivit att mammor i dag som har gått på föreläsningar om psykoanalys inte vågar kyssa sina barn, allra minst sina söner, av rädsla för att framkalla ett oidipuskomplex, och de vågar inte hävda en bestämd åsikt av rädsla för att vara auktoritära och därmed förorsaka en neuros.

Å andra sidan lever människor som gått i analys i den behagliga känslan att de inte är ansvariga för något, eftersom de är precis vad deras föräldrar har gjort dem till — tråkigt nog — och det finns ingenting de kan göra åt saken utom att gå i psykoanalys, och där pratar de en massa om vad föräldrarna gjorde mot dem, vilket inte nödvändigtvis leder till att de förändras.

I realiteten pågår en ständig interaktion mellan föräldrarna och en individs konstitution och hur individen reagerar på vad föräldrarna gör. Ett barn på 4, 5 år har redan sina speciella reaktioner, och därför kan man inte bara säga: ”Jag är så här för att mamma gjorde som hon gjorde.” Visst var min mor eller min far eller min miljö de faktorer som påverkade mig mest, men samtidigt måste jag fråga mig: Vad gjorde jag för att inte böja mig helt för denna påverkan? Var jag endast en vaxtavla, var jag endast ett oskrivet blad på vilket föräldrarna kunde skriva sin text? Hade jag inte som barn någon möjlighet att välja på annat sätt? Hade jag ingen vilja? Är jag helt och hållet determinerad av omständigheterna?

I vissa avseenden påminner den populära psykoanalytiska föreställningen faktiskt mycket om Skinners lära. Båda säger ju att vi är betingade på ett visst sätt och att det är därför vi är som vi är. Skillnaden består i att Skinner inte gör sig mödan att ta reda på vad som finns i den svarta lådan, vad som finns inuti den person som är länken mellan betingningsfaktorn och resultatet, personens beteende. Skinner är inte intresserad av detta; han är över huvud taget inte intresserad av mycket annat än manipulationen av människor. Men om man lägger samman Skinners teoretiska uppfattning och den freudianska blir resultatet: ”Ja, vi är betingade på det här sättet, och ja visst, man kan beskriva den analytiska processen i Skinners uppfattning som ett stort försök till avbetingning.

” Modern sade: ”Jag älskar dig om du inte lämnar mig”, och analytikern säger: ”Du är en bra patient om du lämnar henne.” Pågår detta några år, accepterar man en annan uppsättning betingelser som så småningom kanske får patienten att lämna sin mor och klänga sig fast vid sin analytiker. Följden blir en långt utdragen så kallad överföring, och om det efter hand inte finns någon mer förevändning för att fortsätta analysen, klänger man sig fast vid en annan person.

Många gifter sig, går direkt från modern till hustrun, som då blir ett substitut, eller de väljer någon annan modersfigur eller auktoritetsfigur. Det är detta som håller politiken i gång, dessa lojaliteter som uppstår för att människor behöver figurer att vara beroende av. Det enda människor inte gör är att frigöra sig. Det är ett stort problem, som man inte endast möter i freudiansk terapi utan i all dynamisk psykoterapi.

Detta slags betoning av de betingningsfaktorer som gjort människor till vad de är, har lett till att man mer eller mindre försummat de verkliga och betydelsefulla frågorna. Dessa är: Vad kunde människor göra för att frigöra sig? På vilket sätt kunde de handla annorlunda? Hur kunde de ha utnyttjat den frihetsmarginal som alla har? Den avgörande frågan är naturligtvis vad de kan göra nu. Svaret är inte beroende av personens ålder.

I Freuds teori spelade de konstitutionella faktorerna — det vill säga det som finns hos en människa — åtminstone en viss roll. Men en stor del av våra dagars psykoanalys har urartat och har — i praktiken, inte i teorin — blivit en ren betingningsterapi och betonar inte vikten av personligt ansvar. Frågan: ”Varför är jag som jag är?” tycks vara grundformeln för största delen av all psykoterapi, medan jag vill veta: ”Vem är jag?”, inte ”Varför är jag som jag är?” Mitt sätt att fråga är vad jag kallar för att ta en röntgenbild av en människa, för om du inte vet varför du är som du är nu, vet du aldrig vem du är.

Om elenborgm

Kreativ entreprenör som gillar utmaningar. Bidrag emottages tacksamt. Bank: Handelsbanken IBAN:SE94 6000 0000 0003 3172 5851 BIC: HANDSESS Clearingnr: 6151 Konto: 590 115 952
Det här inlägget postades i Psykologi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den terapeutiska praktiken och psykoanalysens relevans.

  1. fxhaskmfxp skriver:

    Nice blog! Is your theme custom made or did you download it from somewhere? A design like yours with a few simple adjustements would really make my blog shine. Please let me know where you got your design. Kudos|

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s